Idag har det gått 444 dagar sedan jag senast såg min pappa. 444 dagar utan att höra hans röst och känna hans varma goa kramar. Men livet rullar på och snart har jag gått ut tvåan och ska ha mitt sista sommarlov. 

(Ni som inte vet/förstår vad som har hänt kan läsa det HÄR)

 

Med 4 dagar kvar till mitt sista sommarlov och början på min livs resa ska börja, så hoppas jag att den här sommaren kommer bli den bästa på länge! I juli så sätter jag mig på planet till Skottland för att jobba fram tills skolan börjar igen, mitt sista år på ekonomilinjen. I höst så är det äntligen min tur att fylla 18 år och få ta det efterlängtade körkortet och jag får äntligen tillgång till mitt arv från pappa utan att behöva bråka med några idiotiska politiker. Jag får nämnligen knappt röra mina pengar jag fick efter pappa utan måste ansöka om pengar till exempelvis kläder och sedan ska 5 st politiker bestämma om jag får köpa nya kläder eller inte. Varför ska politiker få bestämma vad jag ska få göra med mina pengar? Jag kan förstå om det gäller små barn som inte kan förstå följderna eller om det bara finns en liten summa pengar, men så är inte fallet!! Det är 117 dagar kvar tills jag fyller år och kan köpa vad fan jag vill, kan inget annat än att säga att jag längtar. Så här sitter jag idag, med den lilla lön jag lyckas få ihop varje månad och har ett sexsiffrigt belopp på banken som jag knappt får röra? Hur absurt är inte det? Under de få månaderna jag bodde i Sundsvall efter att pappa dog så fick jag ta ut pengar till kläder, resor och presenter osv. I Stockholm fick jag inte ens ta ut pengar till några få julklappar. Varför ska samma nämnd vara så olika bara för dom ligger i två olika städer? 

 

Men här sitter jag idag, lyckligare än på länge. Jag har de mest fantastiska vänner man kan tänka sig, en mamma som inte är av denna jord, en syster jag inte skulle klara mig utan, en underbar klass, en helt otrolig släkt och ett ganska bra liv. Jag hade aldrig klarat dessa 444 dagar utan mina vänner och min familj, aldrig. Ett extra stort tack till min mamma som hjälper mig med allt, att behöva ha en unge på heltid istället för på deltid är krävande och ja jag är krävande men du gör ett helt fantastiskt jobb. Att du kämpar varje dag för att jag ska ha det så bra som de går och allt du hjälper mig med i skolan och jobbet! Även ett extra tack till min allra bästa vän Caroline, hon som alltid gör mig på ett fantastiskt humör oavsett vad och alltid finns här!

 

 

 

Men nu är både ettan och tvåan avklarade i gymnasiet och går ut med alla ämnen godkända, allt för att gör pappa stolt. Men en sak är säker, det har inte vart ett enkelt år i skolan iår. Ett rent helvete och många arga svordomar och tårar, för skillnaden mellan Sundsvall och Stockholm är extrem. Nu är jag otroligt skoltrött och vill ha sommarlov och sedan börja trean och ta studenten, nu är det ju bara ett år kvar!! Ett fantastiskt år med massor utav resor med vänner, skolan och familjen, studentfester, studentskivan, körkort och sedan ska ansökan in till högskolan, känns lite som "Vafan när blev jag så här stor?". 

Men snart är det dax för min första utomlandsresa, Skottland, Sedan blir det en solsemester med familjen, Alperna, business trip, Berlin, studentresa och sedan Frankrike. Så jag kan inte direkt klaga på det kommande året.. 

Jag hoppas att ni haft det bra och kommer ha de bra tills vi hörs igen!!

 

 

Hade!