18 mars 2014. Dagen min värld rasade i bitar.

Som de flesta vet så gick min pappa tyvärr bort den 18 mars 2014, alltså för två veckor sen. Han dog hastigt när han var på jobbet, troligen en hjärtinfarkt men det får vi inte veta förrns obduktionen är klar. Obduktionen borde göras denna vecka men jag är ganska låst då läkaren som har hand om pappas död missat att skicka in papperna om att han är död så han står som levande hos alla myndigheter fortfarande trotts det är två veckor sen han dog. Det är sjukt mycket praktiskt att fixa, att bara veta hur man betalar räkningar, tvätta kläderna, hitta överallt, handla mat, och att städa hemma är bara några av de saker jag ska kunna nu. Jag fick bli vuxen på bara någon timme. Jag satt hemma och hade precis sett på Paranormal Activity 4 när de bankade på dörren, det var min tremänning och pappas kusin som stod där och sa att dom kom med lite tråkiga nyheter. Min pappa låg på akuten. Jag brast ut i gråt och dom sa att det var ganska allvarligt så vi satte oss i bilen och åkte till akuten i all världens fart. Där satt pappas chefer som väntade på svar från läkaren. Det dröjde ganska lång tid innan vi hörde nått ifrån läkaren så vi tänkte att han kanske vaknat nu, det enda jag visste var att de hittat han medvetslös i lastbilen kl. 8.30 på morgonen.

Efter ett tag kom en läkare in och efter han kom det in en svartklädd kvinna, redan då förstod vi att de var nått som hänt men vi hade hoppet uppe och önskade att de inte var sant. Han satt och förklarade att dom hittat han i lastbilen och pappas arbetskollegor påbörjat hjärtochlungräddning direkt när dom upptäckte det, vilket bara var några sekunder efter han blivit medvetslös, ambulansen hade arbetat intensivt hela resan in till akuten men han hans hjärta slog inte. Väl inne på sjukhuset så fick han SJU adrenalinsprutor och dom jobbade med honom i 80 minuter. Så sammanlagt så försökte dom rätta pappas liv i nästan två timmar men det var omöjligt. Det gick bara inte. Men läkaren gick runt det faktum att han dött så jag frågar, så min pappa är död?! Och han nickar och jag, min tremänning och pappas kusin och hans chefer bröt ihop och tårarna började rinna. Så min pappa åkte till jobbet kl. 7.15 och sa hejdå för sista gången till mig. 8.30 var han död. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå detta för han var helt frisk och hade aldrig vart allvarligt sjuk. Min pappa blev 52 år gammal och än idag, två veckor senare så vet jag inte varför han dog.

Redan tre dagar efter min pappas död så gick vi till begravningsbyrån och fixade så pappa får en fin begravning. Tufft? Ja det var det verkligen. Men att veta at jag aldrig mer kommer få se min pappa skratta och vara glad är nog det tuffaste. Att veta att han är död. Jag fick se min pappa som död och de ska ingen 16-åring behöva göra. Jag önskar inte ens mina ondaste fiender detta för detta är det värsta som kan hända.

Jag var på skolan redan två dagar efter pappas död för att spela fotboll på idrotten och träffa mina vänner, det var otroligt härligt. Men visst var det jobbigt med alla kommentarer. Jag har fortfarande inte idag kommit tillbaka till skolan 100 % då det är något som är tufft och jag kan inte hålla koncentrationen längre än 10 minuter. Jag har såklart missat massor men skolan kommer faktiskt i andra hand för en gångs skull. Pappa har alltid sagt att skolan går i första hand men vid ett sådant här tillfälle så går det inte.

Min pappa var mitt allt. Han var min hjälte. Det var han och jag mot världen.

” Trodde det va omänsklig att sakna nån så mycket som jag saknar dig. Det va inte såhär det skulle bli pappa. Du skulle se mig ta studenten, du skulle gå fram till altaret hand i hand med mig, du skulle se dina blivande barnbarn, du skulle se mig ta körkort och sitta bredvid och skratta åt min dåliga bilkörning. Pappa, de va inte såhär det skulle bli. Jag saknar dina fina godnatt sms varje kväll och dina klagomål om alla andras bilkörning. Jag älskar dig så otroligt mycket och kan fortfarande inte förstå att detta hänt. Det är inte möjligt. Det va inte så här det skulle bli. Det va du och jag mot världen. Det va du och jag i allt pappa. Jag älskar dig så oändligt och saknar dig så extremt mycket.” – Detta skrev jag dagen efter han dog med tårarna sprutandes och la ut på hans Facebook <3

Ja hur blir det nu då? Jo till sommaren flyttar jag till Stockholm för att gå klart skolan och sådär.Sen får vi se vad framtiden säger och visar. Jag vet inte hur allt blir nu. Det får framtiden utvisa.

Pappa sa alltid att man aldrig ska somna ovänner för man vet aldrig vad som kan hända. <3

Jag har skrivit detta inlägg med gråten i halsen flera gånger men jag gör allt för min pappa <3 Jag älskar dig pappa. Vila i frid och sov gott nu, vi ses en vacker dag <3

 

 

 
 
 


Kämpa <3

2014-04-01 | 19:09:44

Denice, jag lärde inte känna dig så bra men på dom få dagarna jag gick i samma klass som dig så såg jag att du var en otroligt stark person! Jag är otroligt ledsen för det som har hänt och förstår att du har det tufft nu men jag vet att du är stark! Jag vet att du kommer klara detta och jag är helt säker på att din pappa också vet att du kommer det! Jag beklagar sorgen men vet att du är en stark person! Ha det bra gumman! Kram evelina (som gick i din klass på Thorén i typ två veckor)

2014-04-01 | 19:13:19

<3 Du är en fantastisk människa, och jag vet att även fast allt känns omöjligt, så fixar du det! Du är bäst syster! Beundrar dig så otroligt mycke. Finns alltid här vid din sida. <3

2014-04-01 | 20:08:31

Fina Denice <3 så otroligt vackra ord du skriver om din pappa. Han kommer på något sätt att följa dig genom livet, se dig ta studenten och träffa sina barnbarn på avstånd...det är jag säker på. Du är så otroligt godhjärtad person och jag önskar dig all lycka. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att bära lite av din sorg och saknad. Styrkekramar till dig

2014-04-01 | 20:12:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback