Flyttar jag? Vad dog pappa av?
2014
Juli 2017
Exeggutor.seFlyttar jag? Vad dog pappa av?
19:57:29 | 
Skola, vänner, ledarutbildning, fotboll, släkten och gymmet? Hur gör jag nu?
Jag har suttit i flera veckor och funderat varje dag hur jag ska göra, vilken skola jag ska gå i om jag flyttar, ska jag fortsätta med fotbollen, osv. Jag tror ni fattar… Jag har idag bestämt mig att jag kommer flytta till Stockholm. Jag vet inte vilken skola jag ska gå, jag vet inget mer än att jag tänker flytta. Det är 38 dagar tills min skolavslutning vilket betyder att jag har ungefär 40 dagar kvar i Sundsvall innan jag flyttar till Stockholm på heltid. Detta är det läskigaste beslut jag nånsin tagit och troligen det största beslut jag nånsin kommer att ta. Jag är rädd, ja det är jag. Jag ska ändra hela min planerade framtid. Jag ska inte längre ta studenten i Sundsvall utan jag ska ta studenten i Stockholm. Jag ska åka tåg till skolan och inte buss längre. Detta känns konstigt och jag är rädd men jag vet att det kommer bli bra.
Jag har en hel del att packa ner i flyttlådor, hitta en ny gymnasieskola, hitta en fotbollsklubb som tar in spelare, hitta ett gym jag trivs med men det är såhär det kommer bli och det kommer bli bra. Klart jag inte vill lämna mina vänner och släkt här uppe men nu är det så det blir och det går ju fortfarande tåg och buss så jag kan ju hälsa på.
För några veckor sedan så gjordes en obduktion på min älskade pappa och den visade att det var en hjärtinfarkt som vi anat. Det var hemskt att få veta då både min farfar och pappa dog utav hjärtinfarkter innan de blev 53 år gamla och att jag kan ha anlagen till detta. Jag är livrädd. Jag är verkligen super rädd. Samtidigt var det en sten som släppte från mitt hjärta, att veta att det var en hjärtinfarkt och inget annat. Det var inte så konstigt att pappa inte gick att hjälpa då denna hjärtinfarkt var en av de största obduktionsläkaren hade sett. Jag är lättad men rädd.
Sov gott pappa
Pappa...
Snart begravning..
Sitter på tåget påväg hem till sundsvall. På fredag är det begravning. Känner mig allmänt tom och borta. Det har gått så otroligt fort sedan han dog till begravning.. Tror den kommer bli jätte fin och pappa kommer vara stolt!
Men det är massor och fixa innan. Bara all mat efter och fixa allt inför själva begravningen såsom blommor och musik. Nästan hela min släkt och flera av mina vänner komma vara där och även massor av pappas kompisar <3
Min älskade syster kommer upp på torsdag också, ska bli så skönt att ha henne där <3
Stökigt liv? Japp.
Håller just nu på att packa ner hela min uppväxt i flyttlådor och slänger skräp och sådant. Det finns en hel del… jag har haft turen att få ca 50 flyttlådor utav nära och kära så jag har att packa i för stunden. Men det är tufft att packa ner hela min uppväxt i några flyttlådor och ställa dom i ett förråd. Det vill ingen göra men lika bra att göra det nu så slipper man göra det senare och riva upp känslor och minnen. Har rensat lite lätt och rivit allt i hallen och har fått ihop riktigt mycket sopor och en hel del ur garderoben som åker upp till mina små kusiner. Känns bättre att ge bort funktionsdugliga kläder än att slänga dom. Har ju bara 4 garderober med mina kläder att rensa ;)
Inte ens värt att städa upp denna röra förrns soporna åkt till sopptippen ;)
18 mars 2014. Dagen min värld rasade i bitar.
Som de flesta vet så gick min pappa tyvärr bort den 18 mars 2014, alltså för två veckor sen. Han dog hastigt när han var på jobbet, troligen en hjärtinfarkt men det får vi inte veta förrns obduktionen är klar. Obduktionen borde göras denna vecka men jag är ganska låst då läkaren som har hand om pappas död missat att skicka in papperna om att han är död så han står som levande hos alla myndigheter fortfarande trotts det är två veckor sen han dog. Det är sjukt mycket praktiskt att fixa, att bara veta hur man betalar räkningar, tvätta kläderna, hitta överallt, handla mat, och att städa hemma är bara några av de saker jag ska kunna nu. Jag fick bli vuxen på bara någon timme. Jag satt hemma och hade precis sett på Paranormal Activity 4 när de bankade på dörren, det var min tremänning och pappas kusin som stod där och sa att dom kom med lite tråkiga nyheter. Min pappa låg på akuten. Jag brast ut i gråt och dom sa att det var ganska allvarligt så vi satte oss i bilen och åkte till akuten i all världens fart. Där satt pappas chefer som väntade på svar från läkaren. Det dröjde ganska lång tid innan vi hörde nått ifrån läkaren så vi tänkte att han kanske vaknat nu, det enda jag visste var att de hittat han medvetslös i lastbilen kl. 8.30 på morgonen.
Efter ett tag kom en läkare in och efter han kom det in en svartklädd kvinna, redan då förstod vi att de var nått som hänt men vi hade hoppet uppe och önskade att de inte var sant. Han satt och förklarade att dom hittat han i lastbilen och pappas arbetskollegor påbörjat hjärtochlungräddning direkt när dom upptäckte det, vilket bara var några sekunder efter han blivit medvetslös, ambulansen hade arbetat intensivt hela resan in till akuten men han hans hjärta slog inte. Väl inne på sjukhuset så fick han SJU adrenalinsprutor och dom jobbade med honom i 80 minuter. Så sammanlagt så försökte dom rätta pappas liv i nästan två timmar men det var omöjligt. Det gick bara inte. Men läkaren gick runt det faktum att han dött så jag frågar, så min pappa är död?! Och han nickar och jag, min tremänning och pappas kusin och hans chefer bröt ihop och tårarna började rinna. Så min pappa åkte till jobbet kl. 7.15 och sa hejdå för sista gången till mig. 8.30 var han död. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå detta för han var helt frisk och hade aldrig vart allvarligt sjuk. Min pappa blev 52 år gammal och än idag, två veckor senare så vet jag inte varför han dog.
Redan tre dagar efter min pappas död så gick vi till begravningsbyrån och fixade så pappa får en fin begravning. Tufft? Ja det var det verkligen. Men att veta at jag aldrig mer kommer få se min pappa skratta och vara glad är nog det tuffaste. Att veta att han är död. Jag fick se min pappa som död och de ska ingen 16-åring behöva göra. Jag önskar inte ens mina ondaste fiender detta för detta är det värsta som kan hända.
Jag var på skolan redan två dagar efter pappas död för att spela fotboll på idrotten och träffa mina vänner, det var otroligt härligt. Men visst var det jobbigt med alla kommentarer. Jag har fortfarande inte idag kommit tillbaka till skolan 100 % då det är något som är tufft och jag kan inte hålla koncentrationen längre än 10 minuter. Jag har såklart missat massor men skolan kommer faktiskt i andra hand för en gångs skull. Pappa har alltid sagt att skolan går i första hand men vid ett sådant här tillfälle så går det inte.
Min pappa var mitt allt. Han var min hjälte. Det var han och jag mot världen.
” Trodde det va omänsklig att sakna nån så mycket som jag saknar dig. Det va inte såhär det skulle bli pappa. Du skulle se mig ta studenten, du skulle gå fram till altaret hand i hand med mig, du skulle se dina blivande barnbarn, du skulle se mig ta körkort och sitta bredvid och skratta åt min dåliga bilkörning. Pappa, de va inte såhär det skulle bli. Jag saknar dina fina godnatt sms varje kväll och dina klagomål om alla andras bilkörning. Jag älskar dig så otroligt mycket och kan fortfarande inte förstå att detta hänt. Det är inte möjligt. Det va inte så här det skulle bli. Det va du och jag mot världen. Det va du och jag i allt pappa. Jag älskar dig så oändligt och saknar dig så extremt mycket.” – Detta skrev jag dagen efter han dog med tårarna sprutandes och la ut på hans Facebook <3
Ja hur blir det nu då? Jo till sommaren flyttar jag till Stockholm för att gå klart skolan och sådär.Sen får vi se vad framtiden säger och visar. Jag vet inte hur allt blir nu. Det får framtiden utvisa.
Pappa sa alltid att man aldrig ska somna ovänner för man vet aldrig vad som kan hända. <3
Jag har skrivit detta inlägg med gråten i halsen flera gånger men jag gör allt för min pappa <3 Jag älskar dig pappa. Vila i frid och sov gott nu, vi ses en vacker dag <3
Ord som ord.
Vet du vad?
En tjej ser en kille
Hon kanske går i samma klass som personen
Eller genom instagram och andra sociala nätverk.
Hon tänker först "Gud vad snygg" inte vacker. Utan snygg. Helt annan sak. Man tycker oftast så, första gången man ser någon. För man har varken pratat. Bara sett.
Allt handlar bara om att han är snygg. Inget mer.
Sen börjar hon skriva, eller kanske han. Spela roll, tjejen och den då snygga killen får kontakt. Allt börjar oftast med ett vanligt "hej" "vad gör du" tills man börjar skriva hjärtan, till o med pussmun. Ni fattar right?
Allt leder till att man ser personligheten. Killen skriver texter som får henne att smälta. Tjejen får killen att smälta. Simpelt. Tills man träffar personen igen, tills man bestämmer att istället för hej vad gör du. Så blir det "ska vi träffas?" Ni träffas. Denna gången är det inte bara en kille som går förbi tjejen, nu är det kramar, prat, leenden, och det pirrar i magen. Man känner först, shit asså vad fan är det här för känsla.
Det pirrar i magen, som om ett helt zoo är inne i en.
Okej tänker man. Man förstår fortfarande inte varför, men ok kanske är trött eller hungrig. Varje gång mobilen plingar hoppas man att det är han. Det går ett litet tag, från hej vad gör du till. "Jag älskar dig" simpla orden som får en på fall. Man inser att det är kärlek, kärlek inte att man är hungrig, båda har ett zoo när dom träffas.
Man faller, i ett hål. Eller nej skoja, man faller i en grav. Sin egna grav. Gravstället heter kärlek. Man tror att allt är bra, shit asså jag är kär tänker man.
Tills killen inte skriver lika ofta, nej nej. Och istället för jag älskar dig, så blir allt hej igen. Istället för "ska vi träffas" så blir det "jag har träning" "jag ska spela" "orkar inte" istället för "jag älskar dig" så blir det bara "jag gillar dig" tillslut, bråk. Oftast "varför skrev du med han" bla bla. Ni splittras, båda två. Killen spottar ut sig elaka kommentarer, detsamma för tjejer. Från "jag älskar dig" till "jag hatar dig".
Och sen dör man, inte på riktigt. Men ni förstår, man dör inombords. Faller i sin gravplats, vid namn kärlek.
Tågeli tågeli
Så här underhåller vi oss sista biten ifrån Arlanda. Soon home bitches :D
Denice åker tåg. JA igen :)
Frågestund!
Vad tränar jag? Hur mycket tränar jag? Vad är mina favoritsysslor? Vilken linje går du? Vilken är din favoritmat? Bästa vänner? Hur spenderar jag min fritid? Osv.
Ja nu kör vi en frågestund så ja har något att göra till helgen! :) Så ös på med massor utav frågor, om vad som helst. Ingen fråga är för dum, kom ihåg de! Men jag vill ha riktigt många frågor så jag har något att göra så fråga allt du alltid undrat men aldrig frågat om :)
#tbt
Detaljer.
Drunknar i skolarbeten..
