Ord som ord.

Vet du vad?
En tjej ser en kille
Hon kanske går i samma klass som personen
Eller genom instagram och andra sociala nätverk.
Hon tänker först "Gud vad snygg" inte vacker. Utan snygg. Helt annan sak. Man tycker oftast så, första gången man ser någon. För man har varken pratat. Bara sett.
Allt handlar bara om att han är snygg. Inget mer.
Sen börjar hon skriva, eller kanske han. Spela roll, tjejen och den då snygga killen får kontakt. Allt börjar oftast med ett vanligt "hej" "vad gör du" tills man börjar skriva hjärtan, till o med pussmun. Ni fattar right?
Allt leder till att man ser personligheten. Killen skriver texter som får henne att smälta. Tjejen får killen att smälta. Simpelt. Tills man träffar personen igen, tills man bestämmer att istället för hej vad gör du. Så blir det "ska vi träffas?" Ni träffas. Denna gången är det inte bara en kille som går förbi tjejen, nu är det kramar, prat, leenden, och det pirrar i magen. Man känner först, shit asså vad fan är det här för känsla.
Det pirrar i magen, som om ett helt zoo är inne i en.
Okej tänker man. Man förstår fortfarande inte varför, men ok kanske är trött eller hungrig. Varje gång mobilen plingar hoppas man att det är han. Det går ett litet tag, från hej vad gör du till. "Jag älskar dig" simpla orden som får en på fall. Man inser att det är kärlek, kärlek inte att man är hungrig, båda har ett zoo när dom träffas.
Man faller, i ett hål. Eller nej skoja, man faller i en grav. Sin egna grav. Gravstället heter kärlek. Man tror att allt är bra, shit asså jag är kär tänker man.
Tills killen inte skriver lika ofta, nej nej. Och istället för jag älskar dig, så blir allt hej igen. Istället för "ska vi träffas" så blir det "jag har träning" "jag ska spela" "orkar inte" istället för "jag älskar dig" så blir det bara "jag gillar dig" tillslut, bråk. Oftast "varför skrev du med han" bla bla. Ni splittras, båda två. Killen spottar ut sig elaka kommentarer, detsamma för tjejer. Från "jag älskar dig" till "jag hatar dig".
Och sen dör man, inte på riktigt. Men ni förstår, man dör inombords. Faller i sin gravplats, vid namn kärlek.

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback